UT ur komfortzonen!

Att flytta till Skåne är en av de bästa och svåraste saker jag valt i mitt liv.

När jag hade pluggat ”färdigt” på missionsskolan bestämde jag mig för att jag skulle vara ledig i ett halvår. Hänga runt och göra allt möjligt liksom. Men Gud tänkte lite annorlunda.

Någon gång veckorna kring jul innan jag skulle sluta min utbildning så fick jag en känsla av att jag skulle prata med en av mina vänners pappa som bodde i Kristianstad.

Och i samma veva sa min kompis Bettan ” pappa vill prata med dej om en sak”

Vi sågs och han utmanade mig – ”du skall inte flytta till Skåne och börja som ”cafépastor” hos oss? ”cafépastor” vad e de liksom. 

Jo det är någon som har hand om cafét och som samtidigt är pastor.

Hur jag än gjorde kom jag inte ifrån den där känslan av det nog var det jag skulle göra.

Jag sköt på det och sköt på det. Frågade om jag kunde börja 1 nov. Och hur det än var och hur jag än kände det så lämnade det mig inte.

Så sagt och gjort 1 nov 2009 flyttade jag till Skåne. Nu tänker kanske någon att tja! Det är väl inte så dramatiskt, det låter som att du flyttade till Afrika.

Men för mig var det ett stort steg.

Jag kände ingen här.

Jag hade alla mina närmsta vänner i Örebro där jag bodde och hade pluggat.

Jag visste att Kristianstad är en liten stad ( det ligger i Östra Skåne- googla), det kryllar verkligen inte av kristna här.

Och jag visste att i församlingen jag skulle komma till fanns det vid den här tiden verkligen inte en stor grupp av unga vuxna i samma livssituation som jag.

Matilda, Karin och Hanna skjutsade mig med släp ned till Skåne. November e inte den bästa månaden att flytta, det är så fult överallt då.

Jag utmanade verkligen min komfortzon. Det tog 1,5 år för mig att börja trivas och 2,5 år för mig att landa. Det är ganska lång tid när man är 25 år.

Varför skriver jag allt det här? Jo för att jag vill utmana dej som söker ALT eller skall teama eller något liknande att röra dej utanför din komfortzon. 

Göra din praktik någonstans som inte är det mest självklara, Norrland, Skåne eller Norrbotten. Och såklart allra helst flytta hit.

Men varför då?! Det låter ju mest som att det var asjobbigt.

Jo det stämmer!

Och samtidigt har Gud gjort så mkt i mitt liv och min tjänst genom det. Sånt som han inte hade kunnat göra om jag bott kvar i Örebro i min komfortzon.

Jag har tvingats ut i miljöer jag skulle missat om jag bott kvar i Örebro. ( och hör mig rätt nu – jag säger inte att du kommer att missa dem. Jag säger bara att jag skulle gjort det. Pga bekvämlighet. Och att det är stor risk att missa saker pga bekvämlighet. )

Jag har tvingats ur den ”kristna bubblan” ut bland alla möjliga folk.

Jag har vuxit av att möta ungdomar och en församling, där man inte tar för givet att det alltid kommer att finnas en församling och där man är ensam kristen på sin skola.

Jag tror att många fler skall flytta till Skåne.

Alla möjliga.

Vi tar gärna emot er.

Och i just den här texten vill jag särskilt utmana dej som skall plugga och letar utbildningsförsamling.

Kom till oss!

Jag kan lova dej hårt arbete, mycket glädje och ”verkliga problem ” och världens bästa team runt omkring.

( Rent konkret kan vi erbjuda olika typer av praktikplatser, läs ALT i Malmö o var stationerad hos oss (sök senast 15/4) eller brukar vi samarbeta med teamträningsskolan –Kaggeholm, det finns även ett kollektiv med härliga 22-åringar som vill ha fler folk att bo med. )

Hör av dej!

tjipp o hej /

Lisa -pastor och föreståndare i Östermalmskyrkan Kristianstad i Östra Skåne :)