"Det är en fantastisk kväll, den rymmer varje del av mitt liv och mina andetag. Det är den sista från sommaren och den tar ut sin prakt och makt i fulla drag, sparar inget av sig själv.
Jag vandrar genom de lanskap av sorg och de slag som utkämpats i dessa gathörn och ändkanter, den skugga som ligger över mina tankar och den doft av modlöshet som spridit sina händer kring min själ och snärjt den ger långsamt vika, och Gud öppnar ett fönster.
Det är hans väldoft som sprider sig in genom gardinerna och stryker sina stråk kring mina ögon, som när du riktar din sömndruckna blick mot mig igen.
Och ljuset ger mig mina ord tillbaka och varje del av solens sista strålar stryker staden i sitt sista guld för den här gången. Och hösten välkomnar alla de som kommer med packning och inflyttande glädje och den ger kraft att bryta upp i den riktning som bara Gud pekar.
Med visshet om att det där djupa skrattet gömmer sig i magen, runt ett hörn en hårsmån bort så kommer jag följa dig.
Den röst som endast den är värd att följa, det heliga tvångets röst."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar