Att få predika är verkligen en nåd, det betyder typ att det inte är något man direkt kan förtjäna.
Det är alltså inte för att jag är så exemplarisk eller har alla svar som jag står och pratar.
Och samtidigt handlar det om förtroende, att de som lyssnar, de som kallat vill lyssna på mej, för att de tror att jag har något att förmedla.
Men allra mest handlar det ju om GUd.
Predikan är att lägga ut Guds ord, att tillsammans med församlingen försöka förstå något mer av vem Gud är och låta kraften i hans ord ( bibeln) vara verksam mitt ibland oss.
Att låta Honom bli synlig och låta den VERKLIGA sanningen om våra liv bli uttalad - förkunnad och i bästa fall mottagen!
Jag har nu haft förmånen att vara en förkunnare i 9 år.
Det är ganska länge och lite konstigt. Ibland undrar jag vad jag pratade om de där första gångerna som 20-åring och samtidigt vet jag att sanningen den bygger bo vart helst den vill.
I sommar predikar jag på Frizon för många unga människor, det känns som ett enormt förtroende.
Och jag bär det med vånda och glädje.
Och vi faller och reser oss igen, det är hela nåden.
Det är vårt enda hopp!
Vårt stora hopp!
Små familjer
Du skall öppna dörren
och finna ett hem
där det finns tid
där det finns ögon
som ser vem du verkligen är
det är inte storfamiljer
det är mycket små familjer
men den glädje som bor där
är stor
och bordet dukas för den nya jordens skull
det finns ett hem i Betania
där Lilian säger:
"kärlek är att äta resterna från igår med tända ljus"
den vita jeepen har inga bromsar:
Jerusalem här kommer vi!
och Birgitta:
"lidandet lär Guds barn att sjunga i en djup tonart"
medan barnen springer med slängande skolväskor och skrik nedför gatan,
det finn ett hem i Oslo
där de som hungrat länge
sakta får vänja sig vid Livets Bröd
och Vera säger:
"Jesus kom för att bli de smås fest"
det finns ett hem i Frankrike där ansikte mot ansikte...
de skapas
de uppstår
i byar och städer
i lägenheter och hus
för den nya jordens skull
( ef. 2:18-19)
Ylva Eggehorn - Till en ny jord
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar