Glad påsk!

Salighet..

Går in i Påsken med de här tonerna klingande i bakhuvudet.

Himma

För att du e du..

..
..Gud så behöver jag inte frukta något.
.. för att du är du, kan jag ta ut svängarna snurra och hålla in armarna och kasta mej framlänges, och baklänges, hålla andan och igen!

.. för att du är du..
kan jag vara den jag är.

Bryt!

Övertrötthet slår aldrig fel.
Bryt!
Skönt att idag e en annan dag än igår.
Igår va en sådan dag som man kan ställa in halva, somna om och vakna på rätt sida igen.

Men Idag är det fredag!

En liten text om att göra det man kan och att göra det man ska

Jag är inte 20 längre, det har jag skrivit om här.

Nu har jag varit i Kristianstad längre än den period jag bodde i Stockholm och längre än de Åren jag hade i Örebro. Närmare bestämt 3,5 år.

Tre och ett halvt år.

42 månader.

Det tog kanske 24 månader att verkligen landa, jag kan se det nu. Det var rätt svårt. Men jag är så tacksam nu att jag landat.

Senaste tiden har jag funderat lite på det här med att göra det man kan, och att göra det man ska. Den stora grunden för de funderingarna är nog att ju längre jag har förmånen att finnas i ett sammanhang märker jag ju vad jag kan och inte och det öppnas fler och fler dörrar.

Allt som oftast fokuserar jag lite mer på det jag inte kan än det jag kan. Och det är så lätt att också dras med i alla olika möjliga vindar hit och dit. Jag borde kunna; ” baka surdegsbröd, kunna mycket om film, hänga med i vilka böcker man skall läsa, kunna lite fler tvserier, eller vad det nu handlar om. Det kan vara olika från dag till dag.

Om man sedan blandar in perspektivet, ”vad ska jag göra” blir det hela ännu lite krångligare. Härom dagen hade jag förmånen att svara på inte mindre än tre erbjudanden att komma att tala på några ställen. ( jag är så glad för det där, att få komma till sammanhang och dela Guds ord och predika- tack!)

Men att veta vilket jag ska göra och inte är inte alltid det enklaste och då talar jag inte bara om förkunnelse, utan om alla möjliga vardagsval. Jag skulle ju vilja engagera mej mer i alla möjliga sammahang. Men vad skall jag göra just nu!?

Jag minns när jag fick internet hem till min första egna lägenhet på Rådmansgatan i Örebro. Och jag minns det som att jag funderade på om jag verkligen ville ha det. Och som att varje gång jag satte igång det de första veckorna var det som att släppa in en hel värld i ” min värld” min plats på jorden. Och jag minns att det medförde blandade känslor. Jag ville vara ifred.NU går jag omkring med en hel värld i min ficka – smarttelefon.

En potentiell liten splittringsbomb i fickan!

Och ibland finns den där lilla bomben mest inom mej - jag sitter och skriver, lyssnar på radio, läser dn och pratar med mamma samtidigt som jag försöker klä på mej…

Jag tänker ibland att något av det viktigaste jag fått är en stark intuition. Att kunna lyssna in lyssna inåt.

Många av mina viktigaste val har jag gjort på ”vetskapen” mer än på argument. Därinne finns något att lyssna till. Men då gäller det ju att alla andra små splittringsbomber håller sej på sin plats. Och just det ; får en given plats.

När jag precis nu i texten svarat i telefon och en av mina finaste små farbröder i församlingen avslutar samtalet med; 

 ” tack för att du finns lisa” 

så tänker jag just det!

Det är ju det som är grejen att ”finnas, vara, ha tid!” Det vill jag!

"Bara den som ..

..vandrar nära marken, kan se dina under Gud.

Bara den som vandrar nära marken, kan se dina under Gud. 

Låt oss aldrig bli så stora att vi inte ser de små.. 

Myran som stretar...barn som lär sej gå.."

alla borde få vara i söndagsskolan, det är bra för en.

Jag gjorde det!

Nu är vardagen igång igen! och hörrni! jag gjorde det! jag orkade eller kanske snarare kan man säga att jag hann. Det var den stora frågan mer än orken, den är det inget fel på!
Det var strålande sol och fantastiskt väder -2 grader inte särskilt bra för spåren men ändå rätt bra för sinnet. Jag vet inte hur jag hade gjort om det hade vart snöblandat regn?!

Så här i efter hand önskar jag att jag tagit lite fler kort men  det blir ju aldrig så när man är helt inne i något och det tror jag nästan är ett  sundhetstecken, man skall vara där man är! speciellt när man kör vasaloppet för det gör man ju inte så ofta.

Vi klev upp 05.00 och var på plats 07.00 en timma före start.
jag startade verkligen allra sist. Men det spelade mej egentligen ingen roll, enda orosmolnet var att första backen på 4km tog 1h och 15 min att komma upp för pga alla människor och all kö.

Eftersom skidtekniken inte ännu eller hunnit bli min starkaste sida så gick det ganska långsamt, men det var å andra sidan mycket njutbart.
Jag hann se folk, kolla på omgivningar, dricka blåbärssoppa och prata med andra långsamma skidåkare.

Dessutom måste man vara rätt seg för att hålla på i dryga 11 h..


Nu har jag gjort en svensk klassiker ( Vansbrosimningen Vätternrundan, Lidingöloppet och Vasaloppet inom 12måndader) och jag har fått så mycket stöd längsvägen, det utlovade tack talet kommer idagarna :)

Och tänk jag trillade inte i en enda nedförsbacke! det ni!


TACKSAMHET !
tänk kroppen alltså den kan så mycket..

och nu fortsätter vi löpa mot det verkliga målet..
det viktiga målet.

Olika saker

Jag sitter på en liten fiskrestaurang i Jönköping kort mellan landning i resan upp mot målet.
Hann med "snabbmat" räkor med far..lyx.
Vardagslyx!

Lifta e min grej ibland.
Kom på att jag lika gärna kunde vänta här som där på bilen.

Idag "pingst ledarutveckling" start! Spännande! Snart skidåkning 9mil.. Minst sagt spännande!

Tur att jag har baddaren på mej!
Grodan!
Jag kan minsann jag!