konsten att stanna kvar i ett samtal.
konsten att låta de där minuterna på morgonen vara just det de är, som så få - orörda
konsten- insupa det djupa andetaget på trappen och låta sången dröja sig kvar i öronen och bilden vara stilla inför ögonen.
och konsten att låta din hand dröja sig kvar på min axel och din blick vila i mina ögon den där sekunden som både du och jag minns.
konsten att inte kasta bort det där mötet på bussen och våga heja på den andra cyklisten på cykelbanan mitt emot på lunchen.
konsten att inte kasta bort just den där minuten då du vill berätta om det som bränner i ditt hjärta.
och när jag tar dig i mina armar och konsten att vila.
konsten att dröja kvar vid fikabordet utan att leka med mobilen när man fikar med sina barn.
kosten att dra in syrén doft av fulla drag de dagar om våren då jag cyklar nygatan fram.
o just den där klunken kaffe.
kosten att varken lägga till eller dra ifrån detta ögonblicket utan att bara ta emot.
kosten att stanna kvar.
kosten att vara
