nedräkning

woho!! 4 dagar kvar :) 

städa, rensa, ordna fixa!

Idag är det städfredag!
tänk va!?
något så glamoröst.

Ibland funderar jag på vilket som är det absolut tradigaste med att vara vuxen. Vilken vardagsvuxen grej skulle jag kunna vara utan?!

tyvärr verkar det just nu som det tråkigaste jag vet är att handla mat. Märkligt tänker nog endel, det som är så trevligt.
Tja jag vet inte!?
Nästan alltid när jag handlar mat, vet jag inte vad jag ska köpa. "Vad äter man liksom?!" Det har blivit mycket bättre av att bo med Linnéa och av att göra en svensk klassiker. Lättare att få inspiration när man är vrålhungrig eller när man kan laga mat till någon annan.

Jaja.. tvätta det tycker jag är rätt kul. Man kan ju tvätta allt liksom.
Så idag tvättar jag.
Och dammsuga det funkar med... rensa är egentligen ganska kul om man har något mål med det. Jag gillar inte att bara rensa för sakens skull.
Borra är en annan vuxengrej jag gillar, dock är jag inte så bra på det och då verkar det som att folk tycker att man skall låta bli?!

pappa har ändå en av de bästa kommentarerna; "sluta borra genast! du kan ju inte!! be en man!!"
Det var när jag stod o borrade upp en stringhylla och hålet bara blev större och större.. jajaja.
På det stora hela är vuxenvardagsgrejer helt okej, och jag tror jag skall börja med en matlista.. det har min kompis Marcus..
( i och för sej brukar jag ju bli sugen på något annat en kvart innan maten skall lagas, eller i värsta fall är klar.. )

nu ska jag iaf käka makaroner.

Vägen

Livet asså.
dalarna och höjderna, ibland liksom bara längtar jag efter att de skulle få vara plant, beiget vanligt liksom. Sådär lite halvtradigt att det liksom kvittar lika, lite som fyra nyanser av brunt som fondtapeterna var i början av 2000-talet.
kaffelatte liksom.

Men så blir det aldrig för mej.
Det är upp och ned och hit och dit, fram och tillbaka.
Ibland skojar jag om att " det är ingen upplevelse om det inte är en stark upplevelse!" och det där det är inte bara skoj utan så verkar det vara med så mycket i mitt liv.
Det skall kanske vara så?! vad vet jag!?

Ungefär som på Vätternrundan i backarna efter Bankeryd.
Där finns en nedförsbacke på uppemot 5km, där går det undan, man liksom susar fram, fantastiskt!
Man känner sej snudd på odödlig.
Och så precis i slutet av den där backen kommer den, den lilla rondellen. En såndär liten meningslös landsortsrondell ni vet.. miniliten.
Och den stoppar upp alla farten och tar en tillbaka till verkligheten och i värsta fall är det någon som trillar där. Precis som i livet.

VÄxlingen mellan starkare och svagare verkar dock vara något som följer på tron.
Växlingen mellan att veta och inte veta, och att klamra sej fast vid aningarna.

Trons aningar, trons dofter, trons toner. Det där som säger så mycket men inte allt.
Säger så mycket men inte allt.
Men vem behöver veta allt? Med en Gud som bär allt! Det är det jag behöver veta i mitt livs bergodalbana.
Över krönet och ned igen!
För vem vill egentligen ha ett liv fyllt av "kaffe latte" !?
Inte jag i allafall!

bloggen

Jag har haft samma blogg i snart sju år! Det är superlänge.
Ibland kollar jag något jag skrivit eller letar efter någon bild och springer på lite allt möjligt..
Just det här blogginlägget är jag extra kär i.. för att Gud är så rolig..
och stor..

http://litenlisa.blogspot.se/2007/10/han-kommer.html

du

Du som tar dej an vår hemlöshet.
Du som känner fårorna i våra djupaste tankar, i botten av hjärtat.

Du som är ljus.
Du som bär allt.

Du som har våra namn skrivna i dina händer.
Du som bar den ensammaste ensamheten.

Du som bar den glödhetaste längtan,
det djupaste hoppet.
Den vackraste sången.

Den renaste tonen.

Låt oss känna igen dej... i allt.


(bild: P. Schelander)

"Det lever i mig fortfarande "

...

Härom dagen

Vi prenumererar på DN, ja inte varje dag, men på helgerna.
Det är en av de bästa vardagslyxerna jag vet. Att på helgen få läsa en tjock tidning och kolla bilder och grejor som hänt.
Och dricka ungefär hur mycket kaffe man vill - mycket!

Jag vet att jag nämnt tidigare att en av de saker jag läser mest nogrant är dödsannonserna, och de där små texterna som vänner och släkt skickat in om personer som gått bort.
Ofta finns det så fina beskrivningar av människor..
Och det finns något med döden som blir vackert nära de där berättelserna.
Först fanns du 
och nu inte..

nyss sprang jag på det här.. Jag tog det som en uppmaning;

Hoho

Häromdagen skrev vän/ en av våra unga vuxna typ :) Fredrik följande blogginlägg på kyrkans blogg,
Jag tycker de e mycket bra! Läs det!


http://ostermalmskyrkan.nu/archives/935

....

Det är tyst, alldeles tyst.
Och jag är så ovan att jag inte kan bestämma mej för om det är bra? eller dåligt?

Det är tyst, men inte vindstilla.
Inte i hjärtat iallafall.
Men säg när är det någonsin stilla där?
Där blåser den ensamma tanten på ålderdomshemmets storm,
de krossade drömmarnas vemod skvalpar omkring.
Och samtidigt kluckar det så där som det bara kan göra under bryggor med hemligheter under.
vackra hemligheter.

Sen ryms det hela världskrig ibland där inne i hjärtat.
Där springer det omkring damer i vackra klänningar med skor som det klipprar om.
Och med de vackraste spetsarna.
För att inte tala om ljuset som dansar över hjärtats hav.

Hjärtats hav som är så djupt, bråddjupt.
Det är farligt att ta sej ett bad där, man kanske aldrig kommer upp igen.
Men vem vill komma upp egentligen?
Vem vill stå på stranden och leva?! pyttsan!

Ljuset vandrar från den ena sidan till den andra.
Och det skulle vara så enkelt om man liksom kunde fånga det i en burk.
Ettikett - ljus till mörkare stunder, öppnas varsamt.

Inne i hjärtats alla salar, pelarhallar, skrymslen, vrår, gaderober, gångar, gömmor, och hallar.
Anar jag något, jag liksom hör melodin från en sal längre in.
Välkända toner som bryter tystnaden om och om igen.

Famlar mej fram, måste ta mej dit, höger, vänster, fram tillbaka, djupare, högre vidare..
..sluta inte spela!

Jag är nästan framme nu.