torsdag, oktober 18, 2012
Ett hemligt samförstånd
Tvivla, förnekare.
Stanna du som flyr:
här över backarna lägger sig himlen
tung och klar
högtidligt
precis som enarna där dom står
mörkare och mörkare i skymningen.
Du behöver inte brottas med honom.
Han vänder en annan kind till -
överrumplar dig med tystnad
så att du tappar fotfästet
i detta stora rum av frid
som har murats upp över åkrarna
över skogsranden
i årtusenden.
Han undviker dig
omringar dig
rör vid dig
med grenar från björken
du viker åt sidan;
då stöter du på en gran
som kramar dig häftigt och varmt,
du vänder. Ännu bränner ditt ansikte
du kommer inte från det
ett hemligt samförstånd
har börjat undergräva dina försvar.
( Ps 139:5-12, Jes 65:1, Ylva Eggehorn)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så skönt att läsa den här dikten om och om igen och låta varje rad sjunka in, det ger frid...
ja visst e det så julia.. kram!
Skicka en kommentar