Frizon

tiden flyger och i skåne luktar det fortfarande sommar.

årets frizon över och med stor tacksamhet kan man se att det inte regnade en droppe efter i ons,
bild bevis elisabets blogg.

Nu stundar snart höstens termin med allt vad det innebär och jag tror Gud kommer att föra mig utåt. Vad det innebär är svårt att veta men det känns så. En bra känsla.

I skåne luktar det fortfarande sommar, som man vill ut till som håller kvar sitt grepp om ljuset, sinnet, tanken och magen.
Som minner om att livet har sista ordet, om en Gud som gör allting nytt en Gud som finns i hörnen och i kanter och kullar och dalgångar vi aldrig trodde vi våga gå. Men för oss ut, för oss ut. För mig ut för jag längtar så.

Och här kommer således första tredje delen av predikan från Frizon. (utkast)

Predikan Frizon 2010-08-14

Immanuel – Gud med oss

Här om veckan när vi gick från kyrkan några stycken bland annat en barnfamilj jag umgås med, ställer sig deras lilla kille och ropar rak upp i himmelen; ”Gud var är du?!! Jag ser dig inte” och tittar rakt upp.
Gud är där uppe hör jag mig säga, där uppe i himlen. Och så tillägger jag snabbt och i hjärtat också. ”Men jag ser honom inte”
Nä men han bor här inne också säger jag och pekar på magen, och hjärtat också. ”kan han komma in genom munnen?” Ja Gud flyttar in i hjärtat när vi tror på honom . Och Gud är här runtikring också, han är överallt.
”Kan han det? ..tystnad..men man kissar inte ut honom va?”
Nä vi kissar inte ut Gud.

Det är inte enkla saker det här, vare sig man är liten eller stor. Jag har under förberedelserna inför den här predikan frågat flera gånger, ”men Gud var är du?” och det tror jag är en bra fråga.
Under de här dagarna har vi tillsammans försökt se mer av vem Gud är försökt botanisera om vem Gud är. Var han är och hur ser han ut, vem är han? Och det är modigt att göra detta tillsammans.
Så ikväll skall vi reda i vem är Gud utifrån sitt namn Immanuel? Och hur kan man veta att det är Gud man pratar om?

Vi finner namnet nämnas 3 gånger i bibeln. 2gånger i gamla testamentet och en gång i nt.

För flera många hundra år sedan befinner vi oss långt bort i trakterna av Israel. Det är helt röriga omständigheter. Israel är delat i två riken och är under stor påtryckning av de Assyriska rikena de håller på att ockupera alltihopa. Under denna tid verkar en man som heter Jesaja som profet. Vet ni vem det är? En särdeles speciell man, som fått i uppdrag att förkunna för folket att de skall lita på Gud och vända om till honom.

I Juda rike är det en man som heter Achas som är kung och han står nu inför det svåra valet om att gå med på att låta det assyriska riket ockupera dem eller själv stå på sig i krig. Jesaja har flera gånger bedyrat att Gud är med dem och att de inte behöver underkasta sig.

I Jes 7:14 läser vi;
Och Gud säger till Achas;
Immanuelstecknet
"Begär ett tecken av Herren, din Gud, nerifrån dödsriket eller uppifrån höjden." Men Achas han svarar: "Nej. Jag vill inte sätta Herren på prov." 13Då sade Jesaja: "Lyssna nu, Davids ätt! Är det inte nog att ni misstror människors förmåga, skall ni också misstro min Guds förmåga? 14Då skall Herren själv ge er ett tecken: Den unga kvinnan är havande och skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanu El, ’Gud med oss’.

Achas får möjligheten att begära ett tecken från Gud vilket som helst för att se att Gud är med dem, men han vågar inte. Och det förklär han med orden att han inte vill sätta Gud på prov. Jesaja svarar honom; skall ni också misstro min Guds förmåga? 14Då skall Herren själv ge er ett tecken:
Jag vet inte om Achas känner sig särskilt uppmuntrad av att fått höra om det tecknet? En ung kvinna ett barn som skall heta Immanuel. Och här står han hotad av makterna från alla håll och kanter.

Och Gud ger ett tecken. Achas måste ha tänkt jag behöver ju en armé massa mannar och soldater men Gud han ger ett tecken. Ett tecken kanske mer på vem han är, än hur han just skall reda ut situationen med kungarna och krigen.
Jesajas beskrivning av Jahve/Gud var långt vida skiljd och annorlunda mot de mesopotamiska gudabilderna de bilder som fanns under samma tid och beskrivningarna av dem och deras karaktärer som var milt sagt lynniga. Jahve var stadfast och hans moral och lojalitet var orubblig.