Vi är ju på en ständig resa i livet.
Resan att bli mer den vi är tänka att vara,
resan att hjälpa varandra att bli dem vi är tänkta att vara resan att se vart
församlingen tar vägen hur Gud formar sitt verk till det han vill att det skall
vara. Och där får vi vara med du och jag en liten bit på vägen.
Det är ödmjukande att tänka att en ”människas
liv ” är som gräset och att det vissnar bort snabbt och dör, livet är kort.
Och att samtidigt ta sitt mandat på allvar
och verkligen tro att just ”JAG” kan göra något som leder till förändring och
som leder till att Gudsrikeskulturen ännu mer får breda ut sig.
Just nu sitter jag på tåget från Örebro.
Jag har varit och haft ett vigselsamtals dygn
med två vänner som skall gifta sig. I år har jag förmånen att ha mina två
första vigslar.
Det är ödmjukande att vara inbjuden i ett
pars så viktiga och vackra resa.
I ett vigselsamtal kan man prata om massa
saker. Från massa håll.
Jag har ändå tänkt att jag vill vara noga och
prata om flera delar av vad det är att vara i en relation etc.
En sak vi stannat upp i, i samtalen är hur
man blir uppmuntrad. Vad gör mig glad? När känner jag mig uppskattad? Det där
är ju så olika för olika människor. Och det är så fascinerande att det kan vara
så olika. ”Va !! blir inte alla glada av att få en klänning?!”
Jag har tänkt ganska mycket på det de senaste
veckorna, vad som uppmuntrar människor, vad blir vi glada av. Vad gör mig glad?
Och kanske ännu mer - ”hur skapar vi en uppmuntrande kultur i
församlingen?”
För jag tror att det är få krafter i världen
som är så starka som uppmuntran.
Att se varandra och att uppmuntra det vi gör
och står i. Det föder tillit och det föder tro.
Idag ringde en av medlemmarna i församlingen
mig på fm och sa ” jag ville bara tacka för helgens Gudstjänster, jag ville
bara ringa och dela med mig av den känslan!”
Jag blev så glad.
Och jag tror att mer av det där kan vi få tag
på.
Och det är mycket det som det handlar om just det att
dela med sig av en ”känsla” en atmosfär. På samma sätt vet vi hur luften är
runt någon som är väldigt snål med uppmuntran eller kanske rent av negativ och
kritisk jämt.
Vi la på telefonen och sen dröjde det bara någon minut så kom det ett
mms med påskliljor där det stod. ” hej lisa ! tack för en fin gudstjänst på
påskdagen!” Glädje!
En av de saker som jag bär med mig allra mest
från mina år i Örebro är just att få omge mig med en uppmuntrande kultur, en
varm och generös kultur i församlingen Mötesplatsen.
Det som en sådan kultur skapar är att man
känner sig älskad.
Utifrån det finns det sedan stora möjligheter
till konstruktiv kritik och förändring.
Hemma i Skåne är vi en god bit på vägen,
verkligen. Jag är så glad för det vi har och är.
Men jag tror att vi / jag kan erövra mer på
detta område.
Ofta handlar det om att bara säga det man ser
- det där positiva man redan tänker.
Ibland handlar det om att vara tyst – att
inte alltid ”reservera”, recensera, kritisera allra först.
Och ofta handlar det om att ge energi in i
det arbete vi tillsammans gör och våga ta sin röst på allvar. Jag kan påverka
någon/något till det bättre.
( det är märkligt ibland att det är lättare
att yppa svåra saker än positiva. Det här vill i alla fall jag bli bättre på att ge energi)
Inför årsmötet i församlingen kom en äldre
medlem fram till mig och gav mig en godisklubba och så sa han ” så att du
orkar!”
Det var både uppmuntrande och roligt.
Sen hade vi ett mycket bra årsmöte, kanske
inte bara pga klubban.
Någon har sagt att det behövs typ 10
uppmuntrande ord per antal tillfällen man får kritik eller negativa ord. Det
kan vara värt att tänka på.
En av de mest uppmuntrande grupperna jag vet
är vår smågrupp – ”kärleksgruppen” som den heter.
Vi satsar rätt hårt på att ha en kultur av
tacksamhet och positivitet. Där vi talar gott om saker.
Sen pratar, gråter, skrattar och delar vi det som är svårt också, det är att dela livet ju. Och alla vet ju att livet
inte är ett rosa skimmer bara. Men desto viktigare då att leva ut all
uppmuntran man kan.
En av de bästa tacksamhetsambassadörerna i
vår grupp är Emma. Jag avslutar den här texten med hennes senaste fb-inlägg.
Och med en utmaning till oss alla att varje
dag uppmuntra någon extra, vi kommer alltid tjäna på att vara generösa, det är
så vi skall kännas igen - Vi som vandrar med Gud.
( En vecka hade vi som utmaning i vår
smågrupp att varje dag tänka på något positivt direkt på morgonen när vi
vaknade och sedan ”känna” tacksamhet över det. Pröva det ni med! )
3 kommentarer:
Allt är så sant :) fint skrivet Lisa ✨<3 /Emma
Klok som en uggla är du Lisa. Minns speciellt när jag förstod det första gången. Du var samtalspartner tillsammans med Ulf i ett sammanhang jag och en till var med i.
Tack Sverre !
:)
ugglan fredlund hiihi
Skicka en kommentar