Först allt som skaver och sedan de andra orden,
De som liksom öppnar hjärta, släpper forsarna fria och renar, bedövar och sköljer ut på samma gång.
Jag känner igen dina händer när de rör mej, varsamt, noga
som riktigt fin sand, den tränger in över allt.
Jag känner doften av dej, du luktar hemma.. som bara du gör.
Som när jag kommer hem, ställer mej i hallen och vet precis
vart jag är om jag så skulle blunda.
Jag önskar jag vågade stanna längre, hoppa, bli kvar.
Men jag är som en flyktig bris, far som en velig tonåring,
knatar runt som en rastlös dement gammal dam, trots att jag vet så väl att hos
dej är mitt hem.
Bara hos dej.
3 kommentarer:
Så fint!
tack kära th!
Jättefint Lisa!!
Skicka en kommentar