• Guds sökande av människan
Och nu då?.. Genom en enda människa kom synden in i världen. En människa som du och jag. Och hur tänkte nu Gud? Herren Gud går inte och väntar surar eller skiter i människan, utan han tar sin röst och ropar. Och jag finner det så tröstfullt att redan i bibelns första bok efter de första kapitlen när människan redan har gjort så det har skitit sig och sedan springer och gömmer sig, så finner vi att vi har en Gud som söker efter människan.
Så står det; Men Herren Gud ropade på mannen: "Var är du?"
Detta är starten för den frälsningshistoria vi sedan ser, Guds idoga sökande efter människan genom sitt utvalda folk, genom enskilda individer, in i specifika historier. För er som nu tänker men skulle du inte predika om frälsningen så är detta botten, det är härifrån vi kommer. Det är här frälsningen kommer in i bilden. Detta är det vi är utelämnade till utan Gud.
Frälsningen kan ofta sägas vara från något, och det är detta..
Jesus
..Men det stora är att frälsningen även är till något och denna rörelse är den spänning vi nu lever i.
Guds sökande efter människan tar sig sedan det radikala uttryck som på ett sätt fortfarande är ett stort mysterie för oss att han själv kommer till vår planhalva. Blir människa, "de var ju vi som var skapade till hans avbild". Men Guds kärlek är brutal.
Jag hade när jag jobbade på ria i Örebro en gång ett möte med en mamma till en av missbrukarna (som missbrukat så länge) som vägrade att ge upp och överge, titt som tätt var hon där och inget som sonen gjorde kunde få hennes enträgna längtan och famn att stänga sig. Sådan är Gud mot oss och det är frälsningen. Att Gud står kvar att det inte finns någon avkrok vi kan bege oss där Gud inte söker oss, eller vill komma oss tillmötes.
Gud väljer att bli människa. Den dubbla och hela naturen blir för oss ytterst ett mysterium. Och ger oss en rad av frågor; Varför Jesus tvungen att dö, och vad innebär Hans död för oss idag? Frälsningen, vad innebär den egentligen och vilka konsekvenser får den?
Lika väl som bara Gud kan blåsa liv så är det bara Gud som kan rädda från död. Om alla dog genom en endas överträdelse, så har nu alla fått del av Guds överflödande nåd, nådegåvan som bestod i en enda människa, Jesus Kristus.
Gud själv är den enda som har makten och rätten, befogenheten att ge evigt liv. Han är skaparen, Herre över liv och död, början och slutet. Det är mot honom människan främst brutit, brutit ordningen. Och bara Gud kan ge livet tillbaka till oss, genom att ta all vår död och dö med den för att sedan uppstå till ett nytt liv..av nåd.
I mötet med Kristus som är källan till liv blir vi dömda, befriade, och får evigt liv. Och därför kan vi tro på en Gud som gått före som mött alla plågor vi möter som gråtit de tårar som bor inom oss. Som mött våra sorger.
Frälst till:
Ibland i början när jag kommit till tro (o ibland fortfarande)fick jag höra är ditt liv verkligen lika kul nu som innan du blev kristen? Är det inte massa saker du inte får göra nu? Kul och kul tänker jag. I tider har kyrkan varit duktig på att predika om synd och vad vi behöver bli frälsta ifrån och det kan ha varit rätt det kan inte jag säga. Men det är bara början på historien....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar