I en tid av egenvinning

I en tid av egenvinning

till kvinnan på tåget som sett något.

Sorgen och det sårade kommer alltid att lura oss att stanna kvar, hålla fast, bygga bo, hålla kvar.

Acceptansens brutala vila och insikt- är friheten, att i detta nu är jaget varken mer eller mindre.

dess historia varken mer eller mindre.
och framtiden lika oviss- dock buren.

Men viss om att baktiden släpper sina grepp.

Så är vissheten- att endast en är värd att kallas början och slutet. Alpha och Omega

Riktiningen
Han som ser så som ingen annan ser.

Han som är riktning, kallar oss ut i en höst som hans.



(fil 1:18-26)