Vackerhet
det e så himla subjektivt.... tänker någon nu utan att ens tänka sej för.
Och
de e verkligen sant, många är vi väl som upplevt just det där hur någon liksom
har förvandlats framför våra ögon..
Hur
Han som jag aldrig tidigare tittat åt helt plötsligt är någon annan framför en!
Hur gick det till? tänker man då! har han alltid varit så vacker?
Vackerhet
det är komplext..Ibland känns det som att vi knappt kan prata om det. Och är
inte det konstigt att något som har så stor plats i "samhället" det
kan vi knappt prata öppet om på ett bra sätt?
Men
e vackerhet samma sak som utseende? för det är ju utseende som har så stor plats i samtiden och e utseende samma sak som skönhet eller
är skönhet samma sak som vackert?!
Men Vackerhet
hänger inte bara ihop med kärleken!
Det
för det verkar ju finnas något som är vackert och något som inte är det.
Och
i vad ligger det?
Jag
vet att det finns "skolor" kring det här osv till och med
"vetenskapliga" bevis på vad skönhet är. Det måttet och det måttet
som ger den känslan, osv.
När
jag var liten sa ofta folk till min mamma att jag va sååå söööt!! Och jag minns
att min kära mor va rätt noga på att stryka under att det var minsann inte det
enda jag var! Eller "ja så märkvärdigt är det väl inte!"
Så
e jag uppväxt .. Hahaha.
Hursomhelst
finns de något med skönhet eller kanske skall vi hellre säga utseende, idag som
blivit så fel.
Det
är perverterad o missriktad på så många olika sätt; allt från de smalaste
tjejerna till de yngsta plutande tonåringarna, till unga killar som ser ut som
ett paket kött till äldre kvinnor som lyfter sej så de knappt kan le längre
osv.. Vi vet alla att listan på exempel kan göras oändligt lång.
För
några veckor sedan var jag och mamma på Jönköpings länsmuséeum och såg bla en
utställning av Elisabeth Ohlson Wallin
hon
är fotograf och samhällsdebattör kan man säga. Utställningen handlade om olika
normer i samhället och om människosyn, vad är det som är "okej" eller inte i samhällets ögon?, ni kan kolla mer
här.
Hursom
helst var det en bild som stannade kvar hos mej, och det var när hon ställde
frågan om personer med funktionsnedsättning kan vara sensuella i det offentliga rummet, har vi
sett bilder som rymmer det? ryms sådana bilder i vårt samhälle?
Personligen
tycker jag utställningen var mycket talande, även jag inte gillar allt hon
gjort. Men det behövs frågor till samtiden. Många frågor.
del 2
( här kan du ta en paus o hämta kaffe)
Och
det behövs frågor till kyrkan, och församlingen!
Jag
är övertygad om att Gud skapade människan vacker. Eller ska man säga att Gud
tyckte människan var vacker?
Hur
som helst så är skapelsen skön, nu är det överdåd efter överdåd ute. Det vet
ingen hejd, nästan så jag blir generad. Vill han ge oss allt det här!? allt
detta vackra.!
Människan
är skapad till skaparens avbild. Människan har en blick som ser det som är
skönt!
Människan
avbilden, med ögon som ser. Med händer som kan skapa, med bilder och många
olika sinnen.
Ett
antal gånger har jag fått höra från andra kristna framförallt från kvinnor att
de inte vågat vara ”vackra” eller klä sej fint för att de inte ville vara
märkvärdiga.
En
av de finaste komplimanger jag fått är från en av församlingens äldre medlemmar
dock efter det att hon flyttat hem till Herren. Hennes man berättade då att
hans fru hade en blus som hon älskade så och som hon var så fin i och som hon
alltid hade när de var på semester. Och så en dag funderar hon på att ha den i
kyrkan, men så säger hon;
”Nä den kan jag inte ha då kommer folk tycka att jag
är märkvärdig!” Men så utbrister hon sedan efter ett tag, ” nä!! Om lisa kan ha
vad hon vill på sej så skall jag minsann ha den här blusen!”
Jag
blev så glad när han berättade detta för mej,
glad på så många olika sätt – för att hon var modig, för att kreativitet
smittar av sej, för att det finns något härligt i att inte behöva bry sej som
vad folk tänker.
Och
samtidigt känner jag mej sorgsen av det här mötet. Varför måste vi vara snåla
mot varandra på det här sättet!? Och vad är det i historien som gjort att kyrkan
förlorat något så heligt som skönheten.
Den
skönhet som inte ser ut som den världen ger, den skönhet som inte är
perverterad och som bottnar i avbilden, i skaparens blick!
För
några år sedan gjorde min vän Elisabet ett kollage till mej när jag skulle sälja kläder
på en designmarknad på det stod det; Skönheten
ser inte alltid ut som man tror!
Den
kan vara vackrare än du vågat drömma och den kan vara mera provocerande än du
kan våga. Och den kan gå sönder, den kan vara bergfast och ogenomtränglig, ofta
känner du att du inte förstår den, bara ser en viss del som att det hela tiden
finns mer.
Skönheten
är något djupare än det bildsköna, den tillhör Gud, men den rymmer det
bildsköna, och det kan se olika ut och skall inte stoppas undan eller gömmas!
Och
ändå när jag står där i duschen på friskis med alla kvinnokroppar runt omkring
mej och jag ser damerna runt 50-60 och tänker oj! Undra hur jag kommer se ut
när jag är 58,5 ?! och den frågan tar jag emot med skräckblandad förtjusning,
och en viss vånda.
Ibland
säger tanterna till mej ”jaah jag har också varit sådär smal en gång!” Med det
menar de att det går över, smalheten alltså.
Jo
utsidan är förgänglig, tur är väl det!
Men en sak som inte är förgänglig, det
är skönheten!
Vad den nu är!?
.JPG)
