Ny dag här kommer receptet

..på saften! (från Stagnells)

3kg rabarber (småbitar)

3Citroner (bitar)

50g Vinsyra

täck allt detta med vatten, låt stå svalt 2dygn. 

Sen häll i  socker 800g /liter

Rör om till sockret är löst (ev hetta upp isf skumma av också..) Blir dock godare om man kallrör... (smakfråga) 

Ha även ev i lite atamon för konservering. (dosering står på paketet)

Men annars kan man frysa in saften och ta fram när man använder.

Saft

Jag älskar rabarber!. Jag har ingen trädgård.. Så jag gjorde ett upprop härrom veckan på FB om att jag gärna tar emot rabarber.. Och oj vad rabarber jag fått. I slutet av förra veckan var jag hursomhelst och hämtade rabarber hos Stagnells .. massor. Det hela började bra med att jag fyllde en hel pappkasse.. Någonstans i bakhuvudet funderade jag på om den skulle hålla.. 

Det gjorde den inte.. Den sprack utanför Coop och där stod jag med alla mina 0,5m rabarber och såg nog aningens hjälplös ut. 

 En liten dam tittade medlidsamt på mej och frågade högt.. "hur ska du göra nu?" Nu hör den här typen av händelser inte till dem som får mej på dåligt humör.. så jag raggade upp två påsar på coop och packade om och cyklade iväg igen.. tror ni de höll? Utan för kvarterskonditoriet Axelssons uteservering dog den ena påsen.. rakt i bilkorsningen.. Sagt och gjort de var bara att samla ihop rabarbern och hämta två kassar till på konditoriet. pust. Jag bjuder på den tänkte jag till alla som satt på ute serveringen och bilisterna.. 

Sen trampade jag vidare.. men det gick väldigt trögt.. undra varför.. jo för att en rabarber satt fast i hjulet... Väl i kyrkan.. hackade jag och grejade.. blandade med citron och lite vinsyra.. ställde kallt 2 dygn.. Sen silar man och rör i socker.. 

Och så äntligen blev det saft.. Den e himmelskt god och vacker.. Det var det värt cykelturen och det andra. Men nästa gång jag skall hämta typ 7 kg rabarber så tror jag jag ber om skjuts.. eller hjälp. Så fin färg!! blev flera liter koncentrerad saft! tack! 

Mormor

Efter två veckor i ett färgstark, yrväder, med sol och den där första sommarförälskelsen.. alltså i sommaren..

Är det nästan som att både själen och kroppen pustar ut när det är en svalare grå dassig dag utanför fönstret. Eller pustar och pustar, hämtar andan kanske man skall säga.

Jag riktigt längtar efter långbyxor och jag gräver i kavajer den här morgonen. Läser i fatt söndagens DN, läser allt. Gräver i kavajer.. jag har mycket kläder. Det vet alla. Alltså även många kavajer.

I en av kavajerna som varit min mormors, späda lilla mormor, en av de tjusigaste kvinnorna jag känt. Alltid rak i ryggen och leende, säkert på bekostnad av något annat. Det var ju det ofta för  de äldre generationerna.

Hursomhelst i en av hennes kavajer, finner jag en näsduk, en använd liten vit näsduk. I första anblicken är det lite äckligt. 

Och samtidigt slungas jag tillbaka till hallen hos mormor och morfar till hennes extra garderober i källaren, till kakburkarna i trappen, till frukosttallrikarna i köket och till hammocken på baksidan. Till mattorna, dofterna och jularna, till utflykterna och middagarna, till morfars tal och till ljudet av brasan. Och till så mycket mer. Kroppen minns, den där näsduken. 

Tack för allt du gav mej mormor; av gästfrihet, praktiskhet, vackra kläder, ögon för sömnad. Visshet om att man orkar så mycket mer än man tror, och ditt rika sinne för detaljer tack för att du lät mej förstå att allt det där och mycket till är viktigt.

Jag provar kavajen igen och tar en annan. Söndags Dn har låtit fyra män berätta om sina mödrar, sådär till morsdag. Vackra porträtt av fina kvinnor. Där skulle du platsa mormor.

Jag är inte tjugo längre...

Idag sa ett av barnen till mej i kyrkan " du är väl snart 35 år.. " ..jag stannade till och tänkte.. Jo men det är jag ju på ett sätt.
Och på ett annat sätt inte. ( Barn e ju lite godtyckliga. de kan likson tycka att man är12 år lika väl som 43..:)
Hursom helst har jag ett tag skissat på en text, och tänkt endel på att;

Jag är inte 20 längre..

Låt mej först säga att det inte är något negativt utan att det mer är annorlunda.. och samma.. jaja.
Jag läser just nu en så fin bok.. den borde alla läsa. Det är små glimtar i en barnfamiljs liv från en 40årings perspektiv och den är så hoppfull och rolig.. ( läs den alla barnfamiljer.. tja och ni andra med!!) Igår på tåget motstod jag den starka känslan att vilja läsa högt ur den för alla i vagnen..( kanske borde jag gjort det..)
Ja det där med ålder är märkligt. 


För ett tag sedan fick jag en så fin komplimang av en vän han sa att "det är så härligt med dej för det e så länge tills du blir tjock o bitter"


Det skall jag ta fasta på, ( även om jag skulle kunna vara lite tjockare..) Men bitterhet är inte klädsamt. 


När jag var 20 gjorde jag det mesta på impuls. Det gick oftast  bra. Jag var då som nu rätt yvig.. men i mera oslipad form. 
Det där med att slipas är ju mest bra, men jag försöker fortsätta att utsätta mej för olikheter för att inte bli för tillrättalagd. 


När jag var 20 hade jag inte ett fast jobb, utan massor av jobb. Jag jobbade massa timmar i sträck ibland 12hs dagar för att sedan göra dessamma dagen efter.. 

(typiskt yngre:)

En vän berättade för ett tag sedan att hon upptäckt att kroppen inte svarar lika bra på träning som när man var yngre.. det är sant, inte heller på sömn. hon utbrast härligt att " går det inte fortare än så här så är det ju ingen idé att springa..!!"
Jag tror att det är en utmaning för oss alla att lära sej att älska sin kropp.. Och kanske
att de inte är en så stor utmaning nu..
Men jag anar att vi ska ta oss över "Himalaya" kroppen och jag i förändring genom åren..
Och mitt snart 28 åriga undermedvetna tar sats.

Jag har liksom kommit till den där punkten .. När jag tänker.. De e
inte värt att va uppe så där sent.. Jag blir för trött och hur kul kan
de bli?
Och samtidigt.. jag orkar massa av så bra saker! 
Det är fint - Jag e inte 20 längre.. Jag undrar inte längre vem jag är utan snarare
hur jag skall förhålla mej till den jag är och alla de otaliga
egenheter som liksom växer som svampar och blommor på mej och i mitt
hjärtas trädgård.

"vi blir inte likare" sa en kompis till mej häromdagen o de e verkligen sant.
Jag blir "olikare" och mer mej själv... ( en resa som jag anar kommer ta hela livet..)

Jag är  inte tjugo längre, orkar inte streta emot så mycket mot livet
längre, vågar mera bara hålla händerna öppna sträcka ut dem, öppna
knutna nävar.. Släppa tunga kassar och bara ta emot. Livet. Annars kan
man inte hamna i östra Skåne :)


Jag är inte tjugo längre.. kanske låter lite neggo.. Men för mej är det härligt. Det är som att ha det bästa från man var yngre och orken kvar, men lite mera pusselbitar så att man ser helheten bättre.
Och vilken nåd det är att få leva med Jesus. 

Come on Jesus nu kör vi! 

Korsveifestival!

Woho de närmar sej! Festivalen blir på Björkenäsgården 18-22juli

Glöm inte att anmäla er! på hemsidan www.korsvei.se

Ha 1juni blir de lite dyrare.

Ses där!

Maj

Maj alltså! galna maj.. varje år är det samma sak. Först! Oj är det redan maj!! sen oj!! skall allt de här hända i maj?!! Det är ju härligt! och lite chockartat att man mitt i slutet av våren samtidigt skall planera hösten och hinna avsluta massa saker från terminen som varit. Och njuta med.. hur underbart är det inte ute nu!! 

Mycket underbart! ynnest! 

tre veckor

 Jag älskar cykling! ÄLskar! jag har gillat de egentligen enda sedan jag kom över den där gränsen, och tog mej ned för den läskiga bakcen när jag var 5 år och cyklade på tvåhjul. Jag minns att jag rullade över krönet och ropade till min mamma! " jag kan inte bromsa!!" Det är inte min bästa cykelupplevelse men en av många och kanske mitt första starka cykelminne..

Just nu är det 3 träningsveckor kvar till Vätternrundan 2012. Det innebär typ att de bara är två veckor kvar under vilket man kan förbättra sin "kondis". De här veckorna är lite speciella. Det mesta är inriktat på äta, träna,sova, äta, sova, träna, träna, träna.. Tur att jag har ett krävande jobb som handlar om Gud så att jag får något annat gjort!  Öva dig i gudsfruktan. 8Kroppsövningar är nyttiga på sitt sätt, men gudsfruktan är nyttig på alla sätt, med sitt löfte om liv både för denna tiden och den kommande. ( 1tim 4:6ff :)

Det är en fröjd att ligga i slutspurt. Jag är får så mycket gjort, för att jag liksom är i gasen hela tiden.

Men jag skulle inte heller vilja ha det såhär hela tiden. Exempel; vakna på natten hungrig, börja dagen med en sked lingonsylt för att få upp blodsockret. Äta som om man vore en växande tonårig kille, sova sova...

Tvätta som om jag hade en barnfamilj :) 

 

...det andra som är mycket spännande är hur otroligt mycket av träning som handlar om " det mentala" men det förtjänar ett eget blogginlägg. Men jag tror nästan det är 40% ( någon som vet?).. Det påverkar så otroligt mycket hur det kommer att gå. Därför jobbar jag lite med det också, aktivt och inte...

Nu så!

Hjärteämnen!

Sitter med förberedelser inför Förkunnargemenskap Skåne/ Blekinge.. Pastorer och förkunnare..Jag har fått förtroendet att hålla i "bibelstudiet" den här gången. Det är en sådan nåd att vara ett team med Herren. Hur skulle det annars gå till allting? Under mina år som kristen har Gud liksom lagt delar av sitt hjärta på mej.. ja som det är för oss alla egentligen. Och därför finns det några olika saker jag gärna talar om, och ofta kommer tillbaka till. Ett av de ämnena har med Generationsöverskridande att göra. OLIKA människor! Det stora som finns i det! 

Därför kommer jag att prata om "Hela församlingen" om generationsöverskridande arbete..typ.. ( tror jag de satte rubriken till?) 

Jag drömmer om att det skall se ut så här utanför kyrkan varje söndag.. totalt cykelkaos! Underbart. 

Jag drömmer om att vi skall kunna växla över till yngre utan att helt växla ur de äldre och utan att växa fast i strukturer.. 

Låt oss! Gud är ju dynamisk.. vi med! 

Det stora och det lilla

Det stora och det lilla.

Precis hemkommen från EFKs kongress på Torp utanför Örebro, slås jag av växlingen mellan det stora och det lilla i våra liv.
och i evangeliet.
Det verkar göra anspråk på det mesta.
Det är fint är det.

Att samlas från hela Sverige för att lyssna, samtala, diskutera, ta ut riktning för frågor i Sverige för kyrkan för vårt gemensamma. Det är så viktigt och roligt.

Och att samtidigt behålla fokus på den lilla människan.
Det är bara genom det mötet som vi kan förändra något, förändra oss själva och varandra. Låta varandra blomma ut, som jag så ofta pratar om.

Därför är det viktigt att ingen går ensam omkring vid kyrkkaffet och inte hittar någon att sitta med. Därför är det viktigt att ringa det där samtalet men lovade.
Därför är det viktigt att hälsa på barnen i entrén i kyrkan. Därför, att det är i det lilla mötet som alla de stora orden skall bli verklig - verklighet.

Vi kan prata om strukturer och om hur EFK centralt skall kunna bistå på bästa sätt. Och det är viktigt, och här finns strukturer som kan hjälpa oss att mötas och att behålla trovärdighet. Och det finns saker som måste ske på riksplanet.. så som utbildning.

Men funkar inte det lilla då spelar inte det stora någon roll.

Så det är med mycket glädje och med viss bävan jag låter alla de stora samtalen "förvandla mej" och låta de stora orden brytas ned i små bitar, att dela här hemma.
Hemma i det stora vi håller på med här!

Torp!

Idag hittar ni mej här!

Jag gillar så mycket josefines initiativ! som jag skrev om här;http://litenlisa.blogspot.se/2012/05/lyfta-fragan-lyfta-varandra.html  Idag har jag förmånen att vara en liten del! http://josefinearenius.se/2012/05/3606/

Go förmiddag

Jag börjar morgonen med en positiv avhyvling av Pelle Hörnmark pingst ledare.
Amen!
Och jag vänder mej om igen...

http://tvinter.se/movie/show/id/332

Herre kom!

Färg

det är så underbart med färg. Så underbart. Minns när jag för något år sedan lyssnade på en föreläsning av Göran Skytte och det var en mening som stannade kvar hos mej den var ungefär; " vad skulle hända om kristenheten vågade blomma ut lite, vad skulle hända om den svenska kristenheten vågade vara lite mer färgstark.." Jag tycker vi har mycket färg.. Kom o besök oss en söndag. alla vackra olika människor. Men vi kan också sträcka på oss mer. Gud han har gjort oss så olika av en anledning. 

Så pass på för lite färg asså! Som med våren den liksom tar oss med storm och slår ut med buller å bång den skäms inte. Det är så vackert när människor blommar ut, jag vet nästan inget bättre! så låt oss hjälpas åt att var god jord för varandra att blomma ut. Bli mer den vi e tänkta att vara. VÅGA.

det är inget att spara på ! 

Naturen sparar då inte!

Underbart..

....http://www.karleksbrev.org/

Brallor

Precis såna här brallor vill jag ha!
Sydde ihop en jumper o vips!

Tillåt dom inte..

.. att sno din energi! Jag åkte tåg igår. verkligen Tåget skulle vara framme 20.30. Jag klev in i hallen hemma 02.00.. Jag är inte så lätt påverkad av att praktiska saker skiter sej. Men igår var jag så trött.. och lite paranoid att jag skulle bli sjuk - lagom till den avslutande hårdträningen inför Vätternrundan.. Tröttsammast var nog ändå att de alltid är så dålig information.. hur svårt är det? Ja ja.. först var jag i hallsberg 1 timma en lite buss sen 2,5h timmar i Möjlby.. ? och sen 1.5 i hässleholm mitt i natten..:) 

Hursom helst orkar jag inte lägga massa energi på det. Tågen skall inte få paja min plan för dagen eller mitt humör, nu e jag hemma hurra!

Det är dyrbart..

..att känna igen sej.
Det är dyrbart att dela allt de som är gott och sådant som e svårt och roligt.

EFK har mentorsprogram för alla som e nya i tjänst som pastor. Dit hör jag.
Det är en stor ynnest, men de medför också en del frågor.

En av de viktigaste sakerna för att ens liv och ens tjänst skall hålla är att hitta rytm och rutiner som håller i längden. Jag är glad att få stöd me de.

Jag är också glad att få bolla tankar kring ledarskap och församlingsbygge, kring omsorg och förkunnelse. Glad att höra hur andra tänker och att saker man brottas med är lika fast tjänster kan se så olika ut.

Just nu sitter jag på en tradig tågstation och väntar på ett 2h sent tåg och försöker behålla glädjen från resan. Värre saker kan ju hända än att sitta fast i Mjölby. ( men asså va segt )
Åka tåg i Sverige är som att "backpacka" i Indien.. Fast inte lika färgstarkt..

Släkt med starka kvinnor.. De e vi. I helgen samsas jag mor , moster o kusin på dryga 50 kvm håll i hatten! Mys!

Jag blir galen!

Just den här vecka har jag stundtals vart lite sur på "omogna äldre" ( jag pratar inte om alla äldre..)
Vad är problemet !! ???
Om man när man är över 60 år inte klarar av att hantera en hel del situationer. ( och jag pratar inte om enskilda utbrott, de har alla. Det är snarare ett sundhetstecken)
eller om man bara måste häva ur sej dumma kommentarer som inte leder någon vart.
eller ännu värre om man har låtit sej själv fastna i bittra spår där man trampar runt utan någons om helst längtan att ta sej därifrån. Och det är det enda man pratar om..

Omogenhet är nog det svåraste att hantera som pastor. ( och då talar jag inte om hos dem som nyligen funnit en tro och startat sin vandring med Herren.)
Både sin egen och andras, och kanske ännu mer hos äldre kristna.
Ibland har jag så svårt när personer som har vart "härligt frälsta i 50 år" beter sej som de aldrig någonsin mött Herren Jesus.
Kanske har jag svårt för det för att jag har sådana stunder även jag, då jag beter mej.

Troligen har jag svårt för det för att jag älskar "församlingen" så mycket och tror på den så mycket och tror den om så mycket mer än omogenhet.
Kanske har jag svårt för det för att jag vet att det alltid kommer att va så. ja vet inte.

Men en sak vet jag, man kan hantera sin brist på bra och mindre bra sätt.
Man kan tala klarspråk och vara modig.
Man kan öva sej i att ha ett mjukt hjärta.
Man behöver inte vara bitter.
Man kan öva sej i försoning.
Man kan öva sej på att inte tala på subtila sätt som är något som ibland löper amok i den "svenska kulturen"
Skärpning hörrni!! "alla härligt frälsta!"

Jag vet att vi kan bättre.

(Och nu behöver ingen sitta och fundera på vem jag mött och inte mött den här veckan, för det har inget med något sådant att göra. Det här händer titt som tätt och rinner ibland över, för mej med. )

Och Gud hörru! Ge mej mer tålamod!! Det behöver jag!

Lyfta frågan, lyfta varandra

Här finns en skitbra grej hörrni.

Titt som tätt dyker "frågan om Kvinnliga pastorer och  ledare" upp. Lite här och där, antingen är det något som gör den påmint i media, eller någon liten händelse i församlingen, eller någon bra person som undrar saker.

Ibland är det lätt att fastna i att diskutera det som är svårt och trögt för kvinnliga ledare. För tro mej det finns sådana saker. Även om just jag oftast upplevt stort stöd och kanske ännu mer upplever min tjänst positiv för att jag har en del skinn på näsan. Det kan behövas ( och då pratar jag inte främst eller bara om min tjänst i Östermalmskyrkan utan mer överlag.)

Hursom helst gör Josefine Arenius en bra grej, (som på flera sätt också blir en tagg i ögat på kommentaren; " det finns inga kvinnor.. som vill.. " det e jag så trött på att höra asså.. )

Hon lyfter på sin blogg frågan och låter den vara "spelplan" för många härliga, starka, kreativa kvinnor. Här finner ni många bra tankar och texter; http://josefinearenius.se/category/jag-lanar-ut-bloggen/

Håll i hatten hörrni!

Fullt ös i helgen!

.. I en salig blandning! Underbart jag älskar fullt ös!